Jag känner mig så förbaskat dum. Att jag handlar innan jag tänker, att jag spottar ur mig ord som jag egentligen aldrig skulle säga om jag inte varit ledsen eller sårad. Som att allt skulle bli bra igen?, det hoppades jag på innerligt tills den sekunden då jag insåg att det var försent, för jag gjorde ett sista snesteg som jag insåg först efter. Det är konstigt att en människa ena studen kan vräka ur sig någonting som känns till 100% rätt, sen sekunden efter ångra sig till 100% och skulle göra allt för att få det osagt? Jag har brytt mig om dig hela vägen, stått för mina ord och aldrig vänt dig ryggen. Men på ett sätt känns det som om allt bara varit en övergångsperiod från ditt håll?, även fast jag vet vad du sagt och lovat så kan jag inte riktigt få in det. För jag ser på dig under ytan, att du har så himla mycket att ge, men att du inte vet hur du ska hantera dina känslor. Och jag är väl inte direkt mycket bättre själv på det stadiet, jag har lärt mig efter en tid att stänga in mina känslor, låsa in dem och bygga en stark mur omkring dem för att inte kasta ut allt över någon. Jag kan fullt ut ärligt säga att jag inte vågat visa mina tårar framför någon på hur länge som helst, föränn jag återligen träffade dig. Jag har ett hjärta som bara vill skrika ut all trauma som varit, få allt att återgå till det stadiet jag satt i förut. Jag kan inte klandra någon än mig själv egentligen, det är jag som satt mig i den här situationen, och det är upp till mig att ta mig ur den. Hur svårt det än är, jag måste ha hjälp, och hjälpen finns där, det finns ingen annan än jag som kan ta den till mig. Jag ångrar sååå mycket, och jag måste gå tillbaka och tänka igenom allt som varit, ta ett avslut av det för att kunna gå vidare, skapa mig en egen framtid. Det finns så mycket som jag skulle vilja göra, det gäller bara att finna orken, längtan är enorm! Jag har stora drömmar om att åka till USA, träffa människor som jag övergett och få tillbaka livsglädjen som jag hade förr. För på sista tiden har det bara känt som ett svart hål, kladdigt och utsmetat i ett stort vackert vitt rum. Som sagt, varje människa har ett val. Ta hjälpen, eller må dåligt. Men jag säger inte att det alltid är lätt, för hur mycket jag än önskar att jag vill hjälp, så känns det bara fel. Som att om jag kommer upp på toppen av kullen igen, så kommer jag ramla ner lika fort igen. Jag vill inte gråta mer, jag är trött på alla dessa tårar, nu låter jag säkert som en jävla självmordsbenägen människa, men nej det kan jag säga direkt att jag inte är då. Tro mig, jag förstår inte hur människor vågar ta livet av sig, lämna allt bakom sig och inte veta vad som väntar där efter. Visst, alla har väl haft den längtan någon gång i sitt liv, att dem vill bort bort bort. Men själv skulle jag aldrig våga ta det klivet, släppa allt och lämna alla? Nej. Hur dåligt jag än mådde, hur mycket än mina tankar och mitt psyke plågar mig dagligen. Igår föddes min gudson, och det fick mig att tänka om. Man födds och man dör, ett nytt liv som kommer in i ditt liv kan vara en total vändning för dig som person, du ser saker ur ett helt nytt livsperspektiv. Jag har kommit till den punkten då jag vill sätta stopp för alla panik ångest attacker, vara en bra förebild , och leva ett positivt liv, för man har inte så många år på sig. Jag vill kunna le ett stort leénde som betyder någonting viktigt. Jag vill ge mig själv en chans att förbättras som människa. Jag vill göra det som jag blir lycklig av, göra någonting som betyder någonting för mig för engångsskull. Och det är precis det jag ska börja med, Give my self a big future. Nu kommer jag rensa upp i mitt liv, ha kvar dom som betyder någonting, o de som bara trycker mig neråt ska bort. 


Det var även en stor sak i veckan som gick som inspirerade mig, det var Rebeckas blogg. Jag tycker om alla hennes texter, jag kan sitta och läsa dem flera gånger om, hon har ett sånt bra språkval och en sån speciell syn på livet. Och när hon satt där och skrev flera sidor om sitt liv så har jag funderat lite, jag ska nog ta upp min historia igen också, den som jag bara sket i tillslut, jag tror det kan vara mycket bra. Så allihopa ta nu ett steg som mig, och förbättra era liv. Det kommer vara värt det, jag bara vet det! Nu ska jag se på En djävulsk romans och filosofera lite innan en person kommer hit. Kram på er alla, de är ni värda ! Och även tack till Sandra som funnits där för mig i 7 års tid, skulle aldrig klarat mig hit utan dig!