“I believe that it is my responsibility to use the attention I get to fight against the continuing practice of FGM. I don’t know if you can call that spirituality, but I feel physically connected to every single girl on this planet that still has to suffer because of this cruel practice.”


Varje dag könsstympas 6.000 flickor världen över, klitoris avlägnas, yttre och inre blygdläppar tas bort och könsorganet sys igen till att bara vara ett hål lika stort som en tändstickshatt. Kvinnor dör varje dag, skitiga rakbland används, grenar och andra verktyg av naturen används som synål. När flickorna inte är mer än 13 år gamla, gifts dem bort till män för en summa till familjen, männen använder sig av en kniv under bröllopsnatten och tränger sedan in i kvinnan, och det ska vara mänskligt? Är kvinnan inte omskuren, avvisas hon från byn och bli klassad som en hora.

Efter att ha sett filmen: "En blomma i Afrikas öken" är jag både uppriven och ledsen, den beskriver den berömda Waris Dirie, en av världens mest kända och framgångsrika fotomodeller som tog kampen och flydde från Somalia. En självbiografi, om den första kvinnan som talade öppet om könsstympning.

Jag grät. Kände ilska och förtvivlan, hur kan man utsätta barn för detta? Enbart för att dem ska anses som "rena"? Förstår dem inte att kvinnorna får både fysiska och psykiska men resten av livet? Hur kan män och kvinnor acceptera detta? Det måste få ett slut..