People always leave

Det finns några saker som glädjer mig och några som skrämmer mig och gör mig väldigt ledsen.

I Måndags firade jag och mitt hjärta ett år tillsammans, och med det förlovade vi oss och var ute på en mysig resturang och käkade gott! Jag är så otroligt lycklig att jag har Christoffer. Han finns alltid där för mig och jag känner mig så otroligt avslappnad och glad när jag är i hans närhet. Det här är början på något stort, det känner jag på mig! På Fredag drar vi även iväg utomlands, kommer bli hur mysigt som helst!

Mitt ibland all glädje och ångest så finns det en vän som jag saknar något så otroligt. Jag tror att både han och jag känner av spänningen som ligger mellan oss nu.. Jag orkar inte ens ta tag i det, även om jag vill. För jag känner mig sviken, och det gör han med. Men det är svårt, när två personer har två olika åsikter.. Ja då spricker termen tillslut.


Igår hade jag mitt sista möte med en person som alltid funnits där för mig vad det än har handlat om, han har aldrig dömt mig eller tittat ner på mig trots alla händelser under mitt trassliga liv. Han har alltid försökt komma med peppande ord och försökt få mig att förstå att det är okej att gråta, det är okej att låta någon komma in. Men det var inte före 18 års tid som jag lät honom verkligen komma in, men inte ens han har all fakta om vad som egentligen hänt. Men när man har haft någon som brytt sig otroligt mycket om en, och när man har svårt att lita på människor och man väl släpper in dem.. Ja då försvinner dem. Jag har väl alltid vetat om att han inte skulle finnas där hela mitt liv, det skulle alltid finnas ett avslut. Men jag har nog alltid bortsett från det, jag har inte ens velat tänka tanken. Och aldrig i mitt liv trodde jag att det skulle bli så jobbigt som det blev just igår. Så många känslor som blandades och tårar. Jag kommer att sakna dig något så otroligt, alla stunder av skratt, gråt och ångest, allt är så laddat.
Men jag är stor nu, jag måste ta det här klivet, jag måste våga släppa taget och låta någon annan få vara den personen som du alltid varit för mig, men det kommer ta tid och förmodligen så kommer allt att låsas in i ett mörkt rum istället. För du var den ända.. Den ända som visste ...

Kvällen muntrades åtminstone upp hemma hos min underbara Sandra, vi käkade, vi sjöng, vi tvättade och vi hade allmänt roligt! Du är en så fin vän, glöm inte det ! Puss

2011-10-13 | 22:34:00 | Allmänt | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback