Känner att det är en grabb jag glömt presentera här i bloggen. Den här killen är nog kattigast i stan, stor som ett lejon och det förvånar mig ypperligt att varje gång jag är på besök försvinner han för att sedan komma tillbaka och lukta usch. Men fin är han, ja faktiskt oerhört gullig! Och när Sandrutten och jag kollade oförståeligt på varandra i bilen förundrade över vad som mjauade och min fina vän insåg att hon hade blivit med kisse igen glittrade hennes ögon förtjusande, så här har ni honom: BAMSE!