Det är nära nu
nära att det brister
jag stannar upp för sällan.
klump i halsen
hjärtat slår snabbt
fingrarna darrar emellan slagen på tangenterna
Fan
hur kunde jag låta det gå så långt?
nu vill jag ramla
i de förlorades värld
där jag alltid välkomnas med öppna armar
jag vet vart jag ska
dit jag inte borde gå
långt ned i avgrunden
där jag känner mig som en främling
som kommit hem
samma sak varje gång
bara lite till