Känner känslan rinna över, den jag var för ett år sen, Vem var det? Vem var jag innan? Något hände när bägaren rann över, jag var svag då och föll.. I 5 månader föll jag djupare och djupare, för att sedan ta mig upp igen helt ensam, med ett stöd från en person som 2 gånger gav mig ett val, ett val som jag första gången i princip spottade på, men som jag andra gången levde upp till. Det var nog bäst för båda, både för den jag var förr, och den jag är nu. Jag lämnade mitt förgångna bakom mig, och därbland ett antal människor som jag brukade tillbringa min vardag med. Jag höjde mina studieresultat och mitt i allt kaos hade jag en person som stod bakom mig och älskade mig för den jag var, trots mina fel och brister. Men trots allt detta, trots att jag faktiskt ler idag, så känns det kallt. Jag önskar att jag inte var en sån som tänker alls, men jag överanalyserar och tänker för mycket på det som var då, och jag kan än i dag vakna upp helt kallsvettig och känna blodsmaken. Ibland frågar jag mig själv" Är du kvar där du va?" Men svaret blir nej, jag är för stark för att falla igen, trots alla motgångar och all stress, så ska jag denna gång vara starkare än någonsin och klara mig genom det. För jag vet att jag en dag, ganska snart, kommer att vara så nöjd över mig själv, och nu skriver jag fasen inte mer för då blir jag arg på mig själv istället. För ärligt talat, jag är inte ledsen, jag är inte arg, jag är mest besviken på att jag ställer så höga krav på mig själv.  det är lika bra. Det är tomma ord som fastnar