Tänkte ta och berätta hur hela vår resa gick till, och hur vi tog oss till segern!
Malin och jag hade båda varit sjuka en hel del innan tävlingen ägde rum, så planeringen blev ganska svår och det var inte föränn det var ca 2 veckor kvar som vi började att komma igång och ordna med rekvisita och annat. Sista veckan var så stressig, jag hade halsfluss och Malin började känna sig jätte dålig också, men vi körde på! Det blev träning i skolan, på fritiden och både natt och dag. I onsdags var vi iväg till Hageby Centrum och inhandlade det mesta vi behövde och sedan sov Malin hos mig och vi sydde och planerade allt i detalj, dock började hennes symaskin att balla ur och det slutade med att vi fick göra om det mesta i Torsdags, vilket resulterade i att jag somnade vi ca. 02.30 och jag skulle upp vid 04.30. Jag och mitt hjärta hämtade upp vår lärare vid skolan och sedan Malin nere på Kungsgatan och åkte ner till stationen där tåget skulle avgå 06.30.
Jag som inte alls kände mig bra försökte att vila på tåget, men lyckades aldrig somna. Och rätt vad det var så var vi framme i Göteborg. Nerverna höll sig ovanligt låga trots att jag trodde att jag vid det här laget skulle ha fått panik! Vi tog vår kalastunga väska och rullade ut ur tåget och bort mot Nordstan där tävlingen skulle äga rum.
Väl på plats fick vi ta en plats som vi tyckte passade bra, och vi tog nr. 11 (som även skulle avgöra vilken modell vi skulle få). Platsen var ganska centrerad rakt framför catwalken, vilket gjorde att alla som såg live sändningen kunde se oss nästan hela tiden (fast det visste vi inte då).
Vi fick en modell som vi tyckte skulle passa kanon bra iom att hon hade hål i näsan för att vi skulle ha en kedja fäst där och in i håret, modellen var ordentligt blyg och tyckte inte alls att det var okej, och rätt vad det var så kom konferinciern och sa att det var för många modeller så vi inte skulle ha henne, vips sa det så var vår modell borta och hade ersatts med en ny som inte alls skulle passa in i vårt tema, och det sa vi också. Hon försvann också helt plötsligt och sen stod vi helt utan modell. Nervositeten började komma lite smått när dem frågade publiken om det fanns någon som kände sig manad att sitta modell för Norrköping då vi inte hade någon modell. Efter bara några minuter kom en jätte söt tjej fram och satte sig i vår stol som hette Janina! Utifrån henne började vi vår styling och jag kan inte säga mer än att resultatet blev otroligt bra! Jag och Malin försökte att samarbeta så mycket vi kunde, vi lyfte fram varandras bästa sidor och hjälpte varandra vid våra svaga sidor. När Malin skulle sätta en stram toffs och jag lägga grunden på make upen fick vi byta stol eftersom Malin inte är så lång, och jag fick stå lite böjd för att få till det, då kommer en av domarna : Robin Werner, och säger att vi ska tänka på ergonomin (ryggen), vid det ögonblicket tänkte jag att allt var kört haha! Men vi förklarade läget och han förstod och därefter bytte vi platser igen och fortsatte med våra respektive uppgifter. Vi hörde att någon från en annan grupp sa att det bara var ca. 10 minuter kvar greps vi av panik, vi hade inte ens börjat med klänningen eller accessoarerna, vad skulle hända nu??? Eva som var ansvarig för hela konceptet ropade sedan ut i högtalarna att det var: 45 minuter kvar, och vi började skratta för det skulle vi absolut hinna!!
När allting var klart fick Malin vara den som gick upp och presenterade vår idé på scenen då jag säkert skulle ha ramlat ihop av scenskräck, medan hon gjorde det packade jag ihop alla våra saker och väntade på att hon skulle komma tillbaka, vi stod längst bak med ryggen mot scenen och diskuterade vem vi trodde skulle vinna, när 3:an och 2:an redan var presenterade förstod vi att det var kört och att den vi trodde skulle vinna, också skulle vinna när dem sa indiskt. När dem helt plötsligt sa från Norrköping, tittade vi häpet på varandra och utbrast: VA?? OFTA?? och sprang skrattade upp på scenen. Blödig och chockad som jag var började jag självklart att gråta på scenen, detta hade jag verkligen inte trott och vår modell skrek: Vi vann :O!!! Det blev mycket kramar, skratt och tårar när vi sprang ner från scenen och hela situationen kändes som en stor dimma för mig! Var det här ett skämt? Hade dom sagt fel?
Våra lärare blev överlyckliga och kramade oss, sedan ringde telefonen i nästa en timma och även NT ringde och intervjuade oss direkt. Det var mycket foton som togs och en hel del annat. Det roliga var ju att vi knappt hade övat på sminket eller håret alls!!! Vi kom inte dit med några förväntningar alls, och vi hade inte ens provat att sätta ihop allt, och ändå så vann vi!
Den andra gruppen från vår klass var SUPER duktiga också, och jag är ärligt talat förvånad att dem inte fick pallplats då både jag och Malin dagen innan hade sagt att dem säkert skulle kunna vinna då dem hade ett otroligt fint hårkoncept och liknande!
Vi gick iväg i chock och käkade och kollade igenom bilder som vi försökte maila iväg till NT, innan vi började shoppa och fira! Tåget hem vid 18.42 var försenat till 19.19, och när vi väl var på tåget blev det ännu mer förseningar och vi fick ta bussen hem från Kathrineholm eftersom vi inte hann med vårt tåg!
Jag somnade som en stock när jag väl var hemma och jag fattar fortfarande inte att vi faktiskt vann! Detta har varit en otroligt rolig upplevelse och erfarenhet och jag måste tacka Malin för ett bra team work, och alla inblandade som har hjälpt oss på vägen!
Malin och jag hade båda varit sjuka en hel del innan tävlingen ägde rum, så planeringen blev ganska svår och det var inte föränn det var ca 2 veckor kvar som vi började att komma igång och ordna med rekvisita och annat. Sista veckan var så stressig, jag hade halsfluss och Malin började känna sig jätte dålig också, men vi körde på! Det blev träning i skolan, på fritiden och både natt och dag. I onsdags var vi iväg till Hageby Centrum och inhandlade det mesta vi behövde och sedan sov Malin hos mig och vi sydde och planerade allt i detalj, dock började hennes symaskin att balla ur och det slutade med att vi fick göra om det mesta i Torsdags, vilket resulterade i att jag somnade vi ca. 02.30 och jag skulle upp vid 04.30. Jag och mitt hjärta hämtade upp vår lärare vid skolan och sedan Malin nere på Kungsgatan och åkte ner till stationen där tåget skulle avgå 06.30.
Jag som inte alls kände mig bra försökte att vila på tåget, men lyckades aldrig somna. Och rätt vad det var så var vi framme i Göteborg. Nerverna höll sig ovanligt låga trots att jag trodde att jag vid det här laget skulle ha fått panik! Vi tog vår kalastunga väska och rullade ut ur tåget och bort mot Nordstan där tävlingen skulle äga rum.
Väl på plats fick vi ta en plats som vi tyckte passade bra, och vi tog nr. 11 (som även skulle avgöra vilken modell vi skulle få). Platsen var ganska centrerad rakt framför catwalken, vilket gjorde att alla som såg live sändningen kunde se oss nästan hela tiden (fast det visste vi inte då).
Vi fick en modell som vi tyckte skulle passa kanon bra iom att hon hade hål i näsan för att vi skulle ha en kedja fäst där och in i håret, modellen var ordentligt blyg och tyckte inte alls att det var okej, och rätt vad det var så kom konferinciern och sa att det var för många modeller så vi inte skulle ha henne, vips sa det så var vår modell borta och hade ersatts med en ny som inte alls skulle passa in i vårt tema, och det sa vi också. Hon försvann också helt plötsligt och sen stod vi helt utan modell. Nervositeten började komma lite smått när dem frågade publiken om det fanns någon som kände sig manad att sitta modell för Norrköping då vi inte hade någon modell. Efter bara några minuter kom en jätte söt tjej fram och satte sig i vår stol som hette Janina! Utifrån henne började vi vår styling och jag kan inte säga mer än att resultatet blev otroligt bra! Jag och Malin försökte att samarbeta så mycket vi kunde, vi lyfte fram varandras bästa sidor och hjälpte varandra vid våra svaga sidor. När Malin skulle sätta en stram toffs och jag lägga grunden på make upen fick vi byta stol eftersom Malin inte är så lång, och jag fick stå lite böjd för att få till det, då kommer en av domarna : Robin Werner, och säger att vi ska tänka på ergonomin (ryggen), vid det ögonblicket tänkte jag att allt var kört haha! Men vi förklarade läget och han förstod och därefter bytte vi platser igen och fortsatte med våra respektive uppgifter. Vi hörde att någon från en annan grupp sa att det bara var ca. 10 minuter kvar greps vi av panik, vi hade inte ens börjat med klänningen eller accessoarerna, vad skulle hända nu??? Eva som var ansvarig för hela konceptet ropade sedan ut i högtalarna att det var: 45 minuter kvar, och vi började skratta för det skulle vi absolut hinna!!
När allting var klart fick Malin vara den som gick upp och presenterade vår idé på scenen då jag säkert skulle ha ramlat ihop av scenskräck, medan hon gjorde det packade jag ihop alla våra saker och väntade på att hon skulle komma tillbaka, vi stod längst bak med ryggen mot scenen och diskuterade vem vi trodde skulle vinna, när 3:an och 2:an redan var presenterade förstod vi att det var kört och att den vi trodde skulle vinna, också skulle vinna när dem sa indiskt. När dem helt plötsligt sa från Norrköping, tittade vi häpet på varandra och utbrast: VA?? OFTA?? och sprang skrattade upp på scenen. Blödig och chockad som jag var började jag självklart att gråta på scenen, detta hade jag verkligen inte trott och vår modell skrek: Vi vann :O!!! Det blev mycket kramar, skratt och tårar när vi sprang ner från scenen och hela situationen kändes som en stor dimma för mig! Var det här ett skämt? Hade dom sagt fel?
Våra lärare blev överlyckliga och kramade oss, sedan ringde telefonen i nästa en timma och även NT ringde och intervjuade oss direkt. Det var mycket foton som togs och en hel del annat. Det roliga var ju att vi knappt hade övat på sminket eller håret alls!!! Vi kom inte dit med några förväntningar alls, och vi hade inte ens provat att sätta ihop allt, och ändå så vann vi!
Den andra gruppen från vår klass var SUPER duktiga också, och jag är ärligt talat förvånad att dem inte fick pallplats då både jag och Malin dagen innan hade sagt att dem säkert skulle kunna vinna då dem hade ett otroligt fint hårkoncept och liknande!
Vi gick iväg i chock och käkade och kollade igenom bilder som vi försökte maila iväg till NT, innan vi började shoppa och fira! Tåget hem vid 18.42 var försenat till 19.19, och när vi väl var på tåget blev det ännu mer förseningar och vi fick ta bussen hem från Kathrineholm eftersom vi inte hann med vårt tåg!
Jag somnade som en stock när jag väl var hemma och jag fattar fortfarande inte att vi faktiskt vann! Detta har varit en otroligt rolig upplevelse och erfarenhet och jag måste tacka Malin för ett bra team work, och alla inblandade som har hjälpt oss på vägen!
